Bruksföremål är intressanta, tycker jag. De bara finns där och ska göra sitt jobb, dag ut och dag in. Ta smörkniven som ett exempel. Att använda smörkniv är så pass komplicerat att vi som små rätt långt upp i åren får hjälp av mamma och pappa att smöra vår gås, förlåt, vårt bröd och vi får till och med lära oss att göra vår egen smörkniv i träslöjden. Som ett slags helig graal. Vilket det ju också är, om man tänker efter.
Jag vet få saker som kan te sig så lyxiga som snygga smörknivar. Det är liksom helt onödigt eftersom funktionen är det som är det viktiga. Helt onödigt, alltså helt nödvändigt. Form och funktion ska gå hand i hand, i synnerhet när det kommer till de enkla föremålen som vi använder varje dag och som annars tenderar att bli bortglömda, negligerade och avvisade som oviktiga. Men utan dem stannar allt upp. HUr brer vi en smörgås utan något att bre ut smöret med? Fundera över det. Höj smörknivens status och ge den högre lön, helt enkelt. Med andra ord; en skrud att vara stolt över.