Det ter sig alltid en aning svindlande tycker jag, när man kommer in i september och det helt plötsligt basuneras ut till höger och vänster att det är hundra dagar till julafton. Med ena näsborren kan man förnimma doften av syréner och solvarm sand och med den andra hur det känns att hålla upp glögg för uppvärmning i en liten kastrull. Kontraster som ger underbara hopp i maggropen.
Det är också så här års, när vädret börjar bli lite kyligare, regn och vind kan piska mot rutan ena dagen och solen gassa den nästkommande som tankarna på julporslin dyker upp i det undermedvetna. Ska jag behålla min gamla julservis, satsa på en ny juldukning och investera i nytt julporslin? Det är frestande vill jag lova, när man får se en perfekt fusion av året-runt-design och det juligaste som finns: järnek. Är det inte underbart, så säg?