Den här bloggen handlar om min kärlek till julporslin men som barn var det nog ändå julgranen som var det som först och främst fick mig att älska julen och dess oumbärliga rekvisita. Ur två stora papplådor som mamma hämtade från klädkammaren i källaren kunde jag storögt se hur en magisk värld sakta sipprade fram och sen rann över kanten med full kraft i takt med att mamma lyfte upp varsamt inlindade porslinstomtar, glitter, änglar, ljusstakar, askar med julgranskulor och så den lilla, lilla lådan med två små kottar i. Det var i sanning inte bara vilka två små kottar som helst som fått sin egen lilla öronmärkta kartong av glansigt papp utan dessa kottar i miniformat hade sprejats med guldfärg, försetts med ett huvud, guldtråd som hår och en liten guldhatt. En liten ögla satt på toppen av hatten så att de små guldiga godbitarna kunde hängas i granen och det var när de var på plats som julen började på riktigt.
Listan över obligatoriska julaccessoarer har växt med åren och nu tillhör julporslin det som ibland till och med har varit viktigare än julgranen de jular där det inte hunnits med att klä eller inte funnits plats för en julgran. Men när julgranen väl funnits på plats, så har alltid två små kottar fått hedersplatsen. Då känns det extra mycket som att julen faktiskt har kommit, precis som när jag var barn.