”När nätterna blir långa och kölden sätter in
tar mamma mus och samlar hela barnaskaran sin.
Hon visar sen på fällan ”ni aktar er för den,
aå får vi allesammans fira jul igen!”
Hejsan hoppsan falle-ralle-ra!
När julen kommer ska varenda unge vara gla’!
Hejsan hoppsan falle-ralle-ra!
När julen kommer ska varenda unge vara gla'”
Så står det i den gamla visan ”Mössens julafton” av Alf Pröysen som åtminstone jag sjöng med i för full hals när jag var ett litet flickebarn. Vad är det med möss och julen som passar så bra ihop? I fantasin kan jag riktigt se hur de små musfamiljerna lever under jord, bakom golvlister, i gamla stubbar, i skåp som människorna glömt och hur de liksom vi pyntar och samlar, dukar upp och dansar runt i ring när julen kommer. För en liten mus lurar så klart även under julen en mängd faror som exempelvis fällan som det varnas för i visan. Det ska väl sägas att jag råkat på en och annan mus inomhus under vinterhalvåret, att de små liven söker sig till värmen och vill se vad vi människor har för gott undanstoppat som de kan smörja sina små muskrås med. Så att möss och julen går ihop, det är nog helt sant och ingen fantasi.
I jul kommer jag som vanligt plocka fram mina små julmöss som försetts med både kläder och olika husgeråd som de använder så fort de får tillfälle i pepparkakshuset, på bordet och i julgranen. De tre på bilden hittade jag på Julporslin och de satte direkt igång med julbak så fort de satte ner tassarna på golvet i mitt lilla pepparkakshus som är gjort av papper och således inte löper någon överhängande risk att blir uppätet av de livs levande mössen. Däremot tror jag att vilken mus som helst gärna hade flyttat in om de fick lov. Och firat jul, precis som i visan.